Hösten är här

Nu känns det i luften att hösten verkligen är här. Idag var jag ut på en timmes skrittur med Gigo-pojken och när jag var på hemvägen var det riktigt kyligt, men kanske får jag skylla mig själv som inte drog på mig en långärmad tröja. Jag fick tänka positivt att lite kyla kanske håller basiluskerna borta =). Skymma gjorde det också, men inte förrän jag nästan var tillbaka vid hagarna - att rida i skogen vid mörker är inte något jag direkt suktar efter. En tur till Granngården för att införskaffa lite nya reflexer och en ny pannlampa kanske vore något (fick ett medlemsutskick därifrån med posten idag).

Det har börjat klia rejält i fingrarna nu när man bara fått skritta i två veckor och jag får vänta ända till nästa tisdag innan jag får trava igen. Vill hålla ordentligt i tyglarna och krama lite, flytta i sidan och annat skoj. Fast det roliga nu är ju att man njuter av ridningen på ett annat sätt och dessutom får man tänka till lite på sitsen och hållningen och det är ju oerhört bra och så är det självklart mysigt att bara känna närheten av hästen vilket man inte tänker på på samma sätt när man rider på som vanligt.

Nu ska jag nog skriva lite vanlig dagbok....

Carpe Diem!

Skrittar i 110 km/h

Njae, kanske är inte hastigheten på skritten som Gigo håller 110 km/h, men fort går det vill jag lova och springa vill han och det fort.

Ja nu är det en vecka sedan vi var ner till Mälarkliniken (måste bara påpeka att det var ett oerhört fräscht ställe att ha en klinik på. Högt i tak, ljust, luftigt och stora boxar - ett sånt stall skulle man ha hästen i =) ). Det bästa med det besöket som ju tog 30 minuter var ju att han var ren, visade ingen hälta. L vart alldeles till sig av lycka, och ja, jag blev också glad. När jag hade honom dagen efter, i tisdags, tog vi enbart en promenad eftersom tränset behövde en ordentlig rengöring, men på onsdagen begav vi oss ut på en skrittur och i torsdags hade jag träningsvärk *gah*. Idag när jag hoppade av kände jag att sätesmusklerna nog finns där någonstans undangömda.

Nästa vecka får vi börja trava... trav i 10 min, ja trava i tio minuter utan lång skrittpaus, varannan dag i två veckor skall detta upprepas och sedan ökar vi successivt travtiden tills vi till slut får börja trava över cavalettibommar, klättra lite och på böjt spår. Att rida över cavalettibommar ska bli riktigt kul, det är ju typ hundra år sen sist om vi bortser från ridpasset jag hade med Jolina i ridhuset för lite mer än ett år sedan.

Nu får jag vänta till på söndag innan jag får skritta igen, till dess blir det gymträning och after-work på torsdag *exciting*.

Carpe Diem!

Lydnadsträning med häst

Jag blir lika nöjd varje gång =). Man får en sån underbar och fin kontakt med hästen när man tränar lite lydnad, eller om man istället vill kalla det för horsemanship. Precis som när man tränar lydnad med hund så känner man hur hästen söker kontakt med en eftersom den inte alls vet vad man tänker göra härnäst, kanske har de lättare att känna de när man sitter på hästryggen.

Gick till paddocken idag och plaska runt där bland vattenpölarna i tio minuter. Gjorde halt, ökade och minskade tempot, gick bakom (Gigo alltså) på volten och sen fick han stretcha halsen på en jätteliten volt. Känns som att han blev nöjd av att få använda hjärnan lite, är nog nyttigt om inte annat när han inte ska tränas något.

Carpe Diem!

Jolina R.I.P 090528

Jobbar, men vill ändå skicka en tanke...

Pratade nyss med Jolinas fodervärd hon haft sedan M flytta till Australien. Nu är hon i Nangijala och behöver inte längre vara halt eller ha problem med ryggen. Hon behöver inte heller oroa sig för att bränna sin vackra lyckta för även om solen skiner där så bränner den inte, ej heller finns mygg, knott och besvärliga flugor bara gott gräs och hästkompisar som hon kan busa med hela dagarna.


Carpe Diem!

Käkar gräs

Vad är det med hästar?

Ja, vad är det egentligen med hästar som gör att man blir så fast :). Läste en artikel i gårdagens lokaltidning: Riktiga stigbyglar och riktiga träns och jag blev lite fascinerad. För hur många gånger har man inte åkt av den där hästkraken (dock inte samma) och likväl har man hoppat upp igen. Och hur mycket hästen drog i bettet och hade full galopp så ville man nästa gång galoppera igen, och igen och igen och igen... Nog har jag flertalet gånger varit lite skraj att åka i backen, allra helst när man skrittar på en asfaltsväg, men samtidigt finns det ett slags samspel mellan häst och människa som är väldigt intressant.

Nu när jag fått promenera en massa har jag eller rättare sagt hästen och jag övat på lite saker där han ska lyssna på mig utan att jag egentligen säger något, utan bara genom ledarskap eller snarare partnerskap) som det skrivs om i boken "Horsemanship" av Lisbeth Johnson, Marie Haglund och Ulf Owenede). Jag har precis börjat läsa boken, men inledningen berättar lite kort vad det är: "Horsemanship är en filosofi om hur man skapar en naturlig relation till sin häst, utifrån hästens perspektiv. Hästar är av naturen villebrådsdjur och flyktdjur. Vi människor är rovdjur. Det finns mycket i vårt naturliga beteende som kan ställa till det i relationen oss emellan. Bara genom att bli medvetna om det kan vi nå så mycket längre i arbetet med våra hästar."  Förmodligen kommer jag inte praktisera övningarna i boken fullt ut, men det ska bli spännande att läsa och helt klart bra att ha med i bakhuvudet i ridningen.

Carpe Diem

Busig häst

Att jag ridit en busig häst idag kan man lugnt säga, men efter många om och men och lite förflyttningar och serpetiner på banan fick jag till ett par bra galoppfattningar. På den fina grusvägsrakan där jag hade tänkt galoppera så att håret fladdrade var det fullt med fågelkvitter och från ingenstans dök det upp två killar på pyttesmå motorcrosser som lät hemskt och innan det var han som sagt busig. Men skam den som ger sig. Jag är envis som en åsna *ha ha*.

Blev visst lite stel i vänster axel (som att jag inte redan hade problem med den *mutter*) efter gårdagens avåkning och kände mig lite mörbultad i ryggen, men äsch... man är inte en riktigt bra ryttare förrän man ramlat av mer än 100 ggr och så långt har jag inte kommit än.

Nu blir det hästvila ett par dagar. L ska till Ockelbo och tävla sista lagdressyren på söndag, men jag ska inte med eftersom jag är hemma i mitt kära Västergötland då =D. Vi har inte bestämt några dagar för nästa vecka, men det blir när det blir.

Tjing tjing, Carpe Diem


Hejsan hoppsan då...

... så det kan gå. Jag var ut och red en sväng i skogen idag. Lulla mest runt och njöt i skritt och trav, men insåg att man inte kan vara för avslappnad för då hänger man inte med vad som händer runt omkring. Innan jag ens hann tänka riktigt så låg jag på backen, men det gick faktiskt bra och det var inte så långt till backen som jag trodde *ha ha*. Fick lite ont i axeln, men det går ju över. Kom ju på benen fort igen, längde på ena lädret och hoppa upp och fortsatte hemåt.

Imorgon är det nya tag, då ska vi galoppera så håret fladdrar =).

Carpe Diem


Vecka 17

Nu har i princip hela vecka 17 passerat och vi har haft väldigt härligt vårväder, allra helst nu i helgen då temperaturen i princip nått upp till sommarvärme =).

I tisdags var jag ut och red en sväng, tog en tur i skogen och red längs Jädraån - insåg att skogen vaknat. Gjorde halt och satt och bara lyssna på fåglarna en stund - helt underbart. Efter skritt och trav i skogen hade lite halvt om halvt träning på den lilla ridbanann som ligger alldeles vid stallet. Öva en hel hög med halter och fick till ett par riktigt bra galoppfattningar. Även i onsdags hade jag Gigo, men då smet jag tidigare från jobbet och tog en härlig promenad istället. Jag åkte sedan direkt till sporthallen i Kungsgården för att lyssna på en självkänslaföreläsning med Anna som är kollega till Mia Törnblom. Jag gillar Mias böcker, hon har bra värderingar.

I torsdags var jag och styrketräna en sväng och fick med mig Johan *hi hi*. Det var riktigt skönt att träna, jag känner att jag mår bra, min nackvärk blir lite mindre märkbar.

Sen blev det äntligen fredag som innebar möten och en hel hög med uppgifter som jag får spinna vidare på imorgon måndag. Kvällen spenderade vi med goda vänner.

Följde med L till Österfärnebo på dressyrtävling igår, lördag. Härligt att ha hittat en vän med samma intresse =). Tyvärr gick det inte så bra på tävligen, Gigo dumma sig lite. Men Högbos dressyrlag div III kom på 3:e plats så det var ju kul. Det var en underbar dag, lite promenader med Gigo, tittade på några fina ekipage och en hel massa sollapande. Lyckades få lite färg i ansiktet och på armarna =). På kvällen bjöd Johan och jag in oss att grilla med hans föräldrar =) och vi spela lite yatzy där jag tydligen, enligt min tävlingsinriktade sambo, kom på tredje plats.

Idag har vi städat, tvättat, varit ute på promenad med Lova och Lottis runt i Barrsätra. Kikat på lite hus, just ja... Johan var och kika på ett sött litet hus igår. Vi får åka runt och kika på lite olika. Det är ju en rätt stor investering det där husköpet så man ska nog tänka både en och två gånger innan man bestämmer sig.

Va ut och sprang/jogga en sväng också och det gick riktigt bra, jag är hur nöjd som helst. Det var verkligen skönt.

Carpe Diem

Varför backar hästar efter de har skitit?

Det slår aldrig fel. Om du precis mockat och tar in hästen så skiter den. Ställer du hästen på stallgången skiter den där, både före och efter ridturen. Varför kan de inte skita när man inte håller på med dem eller när man rider eller ute i hagen??? Och varje gång, det slår som sagt aldrig fel, du ska skynda dig att plocka undan det eller skrapa det åt sidan, men ändå hinner hästen backa och trampa i det så det rinner ut någon sörja och det blir kleggigt på stallgolvet.

Jag klagar inte dock, jag trivs att poa med hästarna. Ett styrketräningspass och konditionspass på tre timmar - det är skapligt det. Styrketräningen får man ju via mockning, bära vatten och hö sen blir själva ridningen kondition beroende på vad man gör och även lite avslappning. Stretching däremot är något jag ofta "glömmer bort" och det är ju dumt.

Gigo var piggelin och busig idag. Det blev många övergångar och halter - man måste ju sätta karlarna på plats =). Hoppas L har det bra i Sthlm.

Carpe Diem!

"Sitt på rumpan, slappna av, du bestämmer"

Ja det var väl ungefär de orden Madde använde mest igår när jag red för henne. En tokig häst som vill göra som han själv ville. Galopperade på volten och när vi gick ut och skulle fortsätta på långsidan där det gick det undan. "Du måste bestämma och behålla den känslan du har när du galopperar på volten". Eller när vi galopperar på volten och han plötsligt vänder åt vänster *TOK*. "Ta tag i höger tygel, han får inte bestämma. Bra Jenny, nu vann du!"

Ja vi har mycket att jobba på. Jag måste nog jobba på det där bestämmandet mest och som prio två kommer avslappningen och då tror jag att "sitt på rumpan" kommer av sig själv. Johan tycker att jag bara bestäms hela tiden här hemma. På jobbet får jag väl i princip inte bestämma så mycket, men jag kan ge förslag på olika saker. Ja, ja... övning ger färdighet säger dom ju.

Nu ska jag se om jag kan få lite ordning här hemma, göra mig iordning till ikväll då det är partaj på Vallhovsvägen hos lusfamiljen.

Carpe Diem!


12 dagar med Gigo

Nu är 12 dagar med Gigo slut.
I fredags tog jag en promenad eftersom jag var så oerhört trött efter jobbet och bara ville hem i princip. Men att promenera 30 minuter med häst är faktiskt jobbigt.

Igår, lördag, va jag dit före alla andra kändes det som =), mocka och dona, städa L:s skåp medan snön yrde utanför stallet. Efter många vändor fram och tillbaka konstatera jag att han nog fick stå på grund av snöyran. Fick höra idag att jag nog gjorde rätt i det eftersom snön hade piskat i ansiktet.

Idag däremot när det var tung snö vilket ledde till styltor va jag ut och jag fick sällis av A och hennes häst Mathilda. Det var skönt. Gigo skötte sig bra. Vi red bort och klättra lite vid ridskolan så hästarna fick jobba ändå.

Imorgon kommer L hem =), då får hon ta hand om honom ett par dagar *hi hi*. Fast nästa söndag ska jag fråga henne om jag får låna honom till ridhuset då KRK lånar det och kan vara kul att rida för någon kanske.

Nu är det lite mat och sen en promenad hade jag tänkt.

Gigo dag 7

Nu så har jag fått den där vita snön som jag så fint önskat mig och vad blir det av den då tror ni - tung och blöt snö som med all säkerhet är borta i nästa vecka om det inte kommer lite till och på en gång blir lite kallgrader.

I måndags när jag var ut snöa det ju för fullt, likaså igår (dag 7), men då var det sådan där tung snö och vad händer? Jo, snöstyltor på stackars hästen. Lyckades ändå göra många fina övergångar och en hel del halter med ryggningar och några förflyttningar. Det är så roligt att jobba med lösgörande övningar när man får svar på hjälperna på en gång. Galopp utomhus lär tyvärr vänta tills jag känner mig 110 % säker på alla punkter (häst, underlag och mig själv =) ). Tänkte prata med L så att vi kan gå ner till ridhuset och träna lite, jag får nog fixa medlemsskap på Högbo ridklubb också (är medlem i Kungsgårdens ryttarklubb). Sedan får jag nog ta en och annan lektion.

När ridningen känns så här givande och rolig då är det i princip bara och köra på och träna på de punkter som behövs. Ja det är spännande helt enkelt. Jag vill, jag vill, jag vill!!! =D

Carpe Diem!

Fyra pass med Gigo

Då så har jag hunnit med fyra pass med Gigo sedan sist jag skrev här. Torsdagen hade L fixat så att någon annan i stallet hjälpte till med mockning och mat eftersom jag skulle på kvällsmöte.

Fredag gick jag hem redan 14.30 från jobbet *lyx*, skyndade hem för att byta om och ut till stallet där jag försökte göra allt i rasande fart eftersom Johan skulle komma hem klockan 18.00. Tänkte prova på en annan väg, men hamna på en skoterled och det vet väl de flesta att en skoterled är allt annat än i gott skick utan snö på, så vände och red tillbaka, men hitta en annan väg in i skogen, tyvärr ingen trav då det var för osäkert underlag. Mycket sten och isigt. Hamnade efter många om och men på vägen som går mellan Högbo och Valbo så vi lyckades ändå vara ute i 40 minuter.

Lördag hade jag tänkt åka ut redan vid tio-tiden, men kom inte iväg förrän halv tolv. Blev en härlig tur bort till klätterbackarna vid ridskolan. Han fick jobba lite när jag utsatte honom för både upp- och nerförsbackar. Upp för en backe och sen ner samma väg och upp igen. Hittade lite olika vägar, synd bara på alla stora stenar som låg på de fina stigarna som går där, ännu tråkigare är väl att det finns någon "smart" människa som tycker man ska bygga hus runt omkring där. Jag och säkert många ryttare med mig tycker nog att det räcker gott och väl med de hus som redan byggts. Nå, hemritten gick bra, men jag tycker det är lite obehagligt att sitta så högt upp när man rider över bron - broräcket är ju en bit ner det. Och så blir jag irriterad på bilister som inte saktar in osv, fast jag tycker nog det är mer obehagligt än Gigo =).

Söndag kom jag ut en timma tidigare än lördagen - red bortåt på Forsbackastigen och in på en traktorväg, men fick vända när vi kom fram till en bro - hade ju inte en aning vart vi skulle hamna. Red vidare på grusvägen hur som och runt på vägen på vilken han stack för mig andra gången - gick betydligt bättre denna gången. Fast det brusande vattnet var visst lite läskigt.

Så idag hade jag sedan tidigare bestämt mig för en promenad istället för ritt och så blev det, men hade varit mysigt med en ritt eftersom det kommit en del snö. Fast att pulsa i nysnö med en häst som vill gå två meter framför är ett träningspass i sig =). Jag var genomblöt redan efter fem minuter och det tror jag inte beror på dålig kondis.

Imorgon blir det lite förflyttningar och halter bland annat - hoppas även på att få jobba lite i trav.

Gigo dag 2

Orkade inte skriva något igår, var så trött eftersom jag var och simmade på lunchen. Fick instruktioner från idrottsledaren på rehab. Simningen är ju bra träning eftersom man blir mjukare i vattnet. Det var nyttigt i alla fall så nu ska jag försöka träna på andningen när jag simmar - behöver nog simma en gång i veckan i alla fall.

Åkte i alla fall hem efter jobbet och bytte om och ut till stallet på en gång (först var det meningen att jag skulle basta med Lottis och Jessica, men blev inställt). Det var verkligen en helmysig häst jag åkte till igår, vill verkligen vara nära hela tiden *hi hi*. Jag tycker om den där kärleken mellan männsika och djur för den är något alldeles extra inte för att jag på något sätt skulle välja bort kärleken mellan Johan och Jenny för utan den hade jag nog gått under - du är bäst min älsklingsjohan ;).

Fixade med mat, mockning och vatten (i vilket han bajsat *knashäst*) innan jag klädde på häst alla diverse skydd, täcken och reflexer och sen var det på med säkerhetsväst och hjälm, samt en massa reflexer och lampor på mig. Red sedan ner mot ridskolan i Högbo och då hade det börjat snöa så det var vitt och fint på backen. Gick helt okej förutom han blir helt stillastående när vi möter en människa - som att dom skulle vara konstiga =). Travade så gott det gick när jag red vid ridskolans hagar bort mot grusplanen, det var ju lite halvmjukt. Så kom vi då fram till ett stort stenrös som måste varit totalt livsfarligt och minns jag inte helt fel så tyckte Torres det där var lite läskigt också, han som var helt orädd för allt. Gigo gjorde något försök i att rymma hemåt, men jag lyckades, jag visade att "här är det minsann jag som bestämmer". Red efter många om och men förbi stenröset både bortåt och hemåt. Det blev en miljöträningsritt på 45 minuter - nyttigt både för ryttare och häst. Jag måste som bli lite kaxigare och inte låta någon sätta sig på mig *ha ha*.

När jag väl var tillbaka till stallet, har hoppat av och börjar gå gör sig den där jäkla i vanliga fall osynliga muskeln påmind, den där som man bara känner av när man ridit. Så jo då... lite måste jag väl ha arbetat ändå. Det känns ju bra att veta att man inte bara sitter på hästryggen och åker med =D.

Carpe Diem!

Gigo - dag 1

Då så har L åkt och kommit fram till Tanzania (fick ett sms i eftermiddags). Igår fixade hon Gigo själv, dock reds han inget igår. Ganska skönt när man kommer ut till stallet vid 17-17.30 och hästarna är inne redan, visserligen lättare att mocka i en tom box.

Till att börja med fick jag inte igen mina chaps här hemma ända upp *tjockvader*. Näe, men svårt att få vader som enbart består av muskler smalare, någon som vet hur man gör??? Känt är ju att har man fett istället för muskler så får man större mått på måttbandet *hm*. Redan efter att fixat höpåsarna konstatera jag att jag hade på tok för mycket kläder på mig - av med fleecetröjan och av med ett par strumpor och så gick det att dra igen chapsen ända upp. Hade in en massa ny torv, tur var väl att det varit plusgrader och torven inte var stenhård på sin förvaringsplats. Konstatera att jag nog ska överraska L med att röja upp i hennes skåp i sadelkammaren =). Hur var det nu... ordning på utsidan, men oordning på insidan *hm*

Gigo är ganska lik Torres - om jag inte är helt borta fast Gigo är ganska mycker mer gosigare. Kommer gärna och puffar på en och luktar en i ansiktet *hi hi*.

Red hur som iväg med reflexer och pannlampa på en TOKMÖRK väg, det var typ svart överallt runtomkring oss. Men idag hade jag gett mig f*n på att jag skulle fixa det, och jag gjorde det också. Red ända bort till Forsbackastigens slut där man kan gå över bron så man kommer fram i Forsbacka tydligen. Då jag inte såg mer än en halvmeter framåt typ så blev det bara skritt, men desto fler halter, ryggningar, fram-/bakdelsvändningar (har svårt för skillnaden) och skänkelvikningar och jo då - riktigt duktig var han att lyssna på mina hjälper, använde ganska långa tyglar så jag är stolt efter dagens ritt =D.

Nu ska jag äta och fixa lunch till imorgon, sen är det god natt (efter dusch såklart).

Skoskav

Dumma ideér man får ibland. Igår var L hit och hämta min camelback, eller ja bara vattenpåsen, hon berätta att hon eventuellt skulle åka och titta när hennes dressyrtränare skulle rida för en annan tränare (nu pratar vi ryttare som tränar och tävlar på hög nivå). Åh va kul tänkte jag, så sa till henne att ringa mig om hon skulle åka så skulle jag hänga på. Myckte riktigt, vid kvart över åtta i morse ringde hon och jag klev upp och börja göra mig iordning. Så slår mig ideén när jag sitter och äter frukost att jag kan ju åka med henne dit och promenera hem eftersom jag ändå tänkt ta en promenad senare. Sagt och gjort...

Träningen var helt imponerande att titta på, såna där galoppombyten på diagonalen som man ser på tv ni vet, sånt träna hon på och shit, det var snyggt, tycker en annan som tycker det är skitsvårt att få till ett galoppombyte bara ändå utan att nästan flyga i luften *ha ha*.

Så var träningen slut och jag skulle börja promenera, men F*N vilken skoskav jag fick, det hade jag ju kunnat räkna ut efter gårdagens promenad. Om jag ändå kunde tagit tid på mig att sätta på plåster, men nej då och envis är jag också så jag lyckades knata hemåt i en hyffsad takt ändå *dumhjärna*. Hur ska jag nu kunna få på mig de nya stövlarna som gav mig skavet ikväll när jag ska på bio - får väl bli foppa-tofflorna *ha ha*.

Ha en bra dag - jag ska städa bort julen.


Mörkerridning

Mörkerridning idag för första gången på riktigt länge, men jag kan nog tacka snön som fortfarande ligger på vägen och den klara himlen och en stor måne som lös upp vägen för Gigo och mig idag för jag tror inte ni kan hitta någon som är mer mörkrädd än mig - i vuxen ålder. Jag måste nog börja bearbeta det här.

Känns så kul att L vill ha mig som medryttare på hennes snälla men lite tokiga häst =). Det som också glädjer mig är att hon faktiskt inte var helt främmande för att jag rider med Gigo för någon, hon tyckte till och med att det nog skulle vara bra. Och faktum är att det är 20 minuters skritt till Högbo Ridklubb. Nästa vecka när hon åker till Tanzania kommer jag nog dra mig däråt en och annan sväng, kanske dels för ljusets skull, men även för att gå och klättra lite i backarna som finns bakom stallet - de är toppen =).

Ska snart in i duschen och sen blir det hopp i säng för i morse var det minsann inte lätt att kliva upp *gäsp*. Imorgon är det afrikansk dans efter jobbet.

Förresten - 9 dagar kvar =D.

Peter Jöback och Gigo

Helt av en slump fick älsklingen och jag igår biljetter till Peter Jöbacks julkonsert i Läkerol Arena, Gävle. TACK JESSICA! Det var roligt, väldigt fint och jisses vilken röst han har =). Ja sjunga är han inte direkt dålig på. Till på köpet slapp vi tvätta en fredag kväll och får tvätta på måndag morgon istället. Efter konserten åkte vi hem och titta lite tv innan vi konstatera att det var sängen som gällde.

Idag var jag upp rätt tidigt - på en lördag. Ja, jag vet, men jag är oduglig på att sova länge när jag är ledig. Igår kväll efter Jöbacks konsert tog jag nämligen in hjälm, skor och chaps från lådan på balkongen. Det var dags för en ridtur idag. Preliminärt har det varit klart i över en vecka, men vi spikade igår Lena och jag. Redan halv nio var jag ute vid ett nytt stall dit Gigo (som tidigare stod i samma stall som Jolina i Högbo) flyttat i Östanbyn. Han var redan sadlad och klar, det var bara för mig att spänna jorden och hoppa upp. Trodde jag ja.... ha ha, kan man bli så ringrostig på så kort tid - tydligen så... Lena fick spänna jorden (vi kan låtsas att grejerna var dåligt smorda =) ). Sedan fick vi gå bort till en sandhög, ha långa stigläder sen gick det att hoppa upp på den 1,73 höga hästen, jisses. Ja jo... det gick bra, men jag insåg att jag var tvungen att visa vem som bestämmer rätt så fort, att stå still är ju fruktansvärt trist. Lena tyckte jag klara det bra i alla fall. Jag hade säkerhetsväst på mig (duktig Jenny) och jag kommer nog ha lite träningsvärk imorgon i de där osynliga musklerna bak i rumpan eller vart de sitter - de känns redan nu om jag säger som så. Det kändes rätt och jag tror det här kommer gå bra, bara det blir ljusare ute igen så *ha ha*, mörkrädd som jag är.

Har varit på innebandy en sväng på Jernvallen, på stan och shoppat och ätit lunch. Nu ska jag nog sätta igång och julstäda lite. Sedan ska vi till Lova en sväng som kommit hem från en vecka i Tunisien.

Carpe Diem!

Sista promenaden

Det känns inte kul, men något som varit bestämt sedan länge och det känns som att jag hunnit bearbeta M's beslut en tid nu.

Det gjorde ont att åka från stallet idag. Trots den ynka promenaden på 30 minuter gick det nästan fyra timmar från det att jag åkte hemifrån tills jag kom hem igen. När jag for dit hade jag gråten i halsen, när jag for därifrån var det med tårar som rullade ner för mina kinder.

Jag tror att Jolina kommer att få det toppen dit hon flyttar imorgon, jag hoppas att allt löser sig till det bästa. Får ju trots allt följa med och träffa henne om två veckor...

Jolina har stått mig varmt om hjärtat och hon kommer finnas nära bra länge - om hon vill är hon varmt välkommen att komma och bli omhändertagen om mig igen =).

Som Johan säger: "det finns ju fler hästar...", fast få som man faktiskt känner lite extra för (nä nu låter det som att jag ska förlora en partner eller nära vän). Fast vet ni, Jolina har varit en oerhört nära vän, ganska lik mig trots att hon är en häst.

Carpe diem!

Jolina är lite närgången =)
                                                                 något närgången Jolina =)



Jolina 2008-10-25

RSS 2.0