Det räcker inte med kärlek

Nu har jag läst ut Jenny Lexhed's bok, "Det räcker inte med kärlek - en mammas kamp för sin son". Jag är imponerad över att hon delar med sig av sitt egna liv och att man samtidigt får en bild över vad autism är för något även om handikappet kan uttrycka sig på olika sätt på olika människor eftersom varje person är unik i sig. Men precis som titeln säger så räcker det inte långt med kärlek för barn (inte andra personer heller) som har särskilda behov vare sig det är autism, adhd, aspergers eller någon annan form av handikapp. Det viktigaste anser jag är att alla i barnets (eller den vuxna människan) närhet samverkar och jobbar åt samma håll. Jag vill verkligen finnas till för min syster trots att jag bor 50 mil bort, för mig är hon lika unik som mina två andra syskon och jag älskar alla tre lika mycket.

Baksidans text:
"När Jenny och hennes man får sitt första barn Lucas lever de ett gott liv. De är gifta, har just köpt hus och företaget de har grundat tillsammans blomstrar. Men med sonens ankomst smyger sig en oro in i deras liv. Vad som börjar som en känsla blir alltmer till en övertygelse: Lucas är inte som andra barn. Allt tyder på att sonen har autism. Vi får följa familjen, och framförallt Jenny, som kastas mellan hoppoch förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas gör henne alltmer desperat och till sist tar historien en ny dramatisk vändning: Jenny går in i en utmattningspsykos och blir tvångsintagen på den psykiatriska avdelningen. Här vidtar en annan resa - resan tillbaka till hennes starka, friska jag, och tillbaka till Lucas som behöver henne så väl. Det räcker inte med kärlek är en sann och modig berättelse om sorg men också om glädje och magiska stunder av lycka."


Jag är imponerad och önskar att alla föräldrar fungerade som Jenny och Calle (som pappan till Lucas heter i boken). Förstår, eller åtminstone försöker förstå att man mycket väl kan hamna i den situationen som Jenny gör i boken där det blir för mycket med allt när mycket går emot en. Stor credit till er alla i boken!

Carpe Diem!

Borta bra, men hemma är bäst

Har nu kommit tillbaka till Sandviken efter cirka 3 ½ dag på hemmaplan. Skönt att komma "hem" och sova i egen säng, men mitt hjärta kommer alltid att slå lite extra för flera delar av Västergötland, gamla delar av Skaraborgs Län. Fick träffa Laxarebo, promenera med Ella (en svart briard-tik), hälsa på fåren i lagår'n, och bara sitta i solen och njuta en stund. Tittade hur lillebror har det i sin nya lya i Thn, har lovat att komma och göra en liten "home-makeover" *hi hi*, satt i solen på mammas balkong och käka glass, promenad i ett blåsigt Vbg, men ack så skönt och vackert.

Hade ett riktigt kärt återseende av mormor, käkade krämbullar från Gerdas bageri, träffade en gammal bästa kompis från förr på ICA. Åkte förbi Nybygget och kände att det var här mitt hjärta slog en extra volt, åkte förbi mitt smultronställe, morfar fick en jättevacker pelargon planterad på graven. På väg ner till Alingsås kom tårarna, kände hur de brände bakom ögonlocken och någon lyckades smita ner på kinden. Vi tog en sväng på stan köpte bebispresent på Smultronstället, in på gamla Café Orion, numera Diva och käkade en lättlunch innan vi åkte till min kära P på ett kärt besök. For sedan vidare till Göteborg och Öjersjö där vi spenderade sista natten och fick promenera ner till Kåsjön två gånger, snusa på en tre veckor gammal bebis och jag fick fnissa och prata av mig tillsammans med J precis som förr.

Jag hann inte med min lilla brorsdotter Moa och jag fick inte träffa min lillasyster. Moa får jag ta i sommar. Hoppas att jag en dag får lära känna dig, lillasyster. Saknar dig och tänker på dig mer än du tror.

Kramkalas, kramkalas och återigen kramkalas - jag saknar er alla nu och hela tiden

Carpe Diem

The rainbow bridge

Tänkte på Lady idag när jag promenerade hem från jobbet och kom och tänka på den fina dikt jag fick skickad till mig samma dag som hon fick somna.

"Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge.
When an animal dies that has been especially close to someone here,
that pet goes to Rainbow Bridge.
There are meadows and hills for all our special friends so that they can
run and play together.
There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.
All the animals who had been ill and old are restored to health and vigour, those who were hurt or maimed are made whole and strong again,
just as we remember them in our dreams of days and times gone by.
The animals are happy and content, except for one small thing,
They each miss someone very special to them, who had been left behind.
They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops
and looks in the distance.
Her bright eyes are intent, her eager body begins to quiver.
Suddenly she begins to run from the group, flying over the green grass,
Her legs carrying him faster and faster.
You have been spotted and when you and your special friend meet,
You cling together in joyous reunion, never to be parted again.
The happy kisses rain upon your face, your hands again caress the beloved head,
And you look once more into the trusting eyes of your pet,
so long gone from your life but never absent from your heart.
Then you cross the Rainbow Bridge together.
"

Carpe Diem

En sån karl

Hörde den här på radion tidigt i morse och nynnar sen dess =)...

Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kysser som en karl ska
Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nonchalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska


Men djupt därinne
Har han ett barnasinne
Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet
Visst kan han som en karl,
Se vad kvinnorna har
Och han ger när han tar,
Med en styrka som en karl har
Jo, han ljuger ibland
Och han dricker ibland
Men det struntar jag i,
För jag vet ju vad den karln har
Och när jag vaknar
Är det hans famn jag saknar
Ja, jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl











Så han blir min för hela livet
Åh, en sån karl
Vilken karl
Ja, jag ska ge allt vad jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet
Ja, han ska få allt det jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet
Mm, en sån karl
Åh, vilken karl
Mh, en sån karl



*Suck*

Imorgon kommer han :P

Äntligen, bara en natt kvar innan min älskling kommer hem *tihi*. Om fyra timmar lyfter hans flyg och han är på väg hemåt - så underbart!!!

Hade hit min underbara vän Lottis ikväll efter styrelsemöte i brottningen. Kan säga att det ska bli så skönt nu när jag avsäger mig mitt uppdrag där efter många års slit, sista året har känts ganska motvilligt. Har inte alls samma intresse för det nu som i början.

Hur som.... Lottis och jag snacka lite skit :P över en kopp the och så hade hon semla med sig *oopps* och jag som försöker äta GI, men jag antar att den försvann i min förbränning som nog ligger ganska högt nu när jag hållt igång så pass mycket. På lördag ska vi ta med oss våra karlar och gå på Church Street *mumma*, eller rättare sagt så är det Johan, P och jag som tar med oss Lottis för att fira henne lite i förskott. Och sen ska ju självklart vår allas lilla Lus/Lovismakaronis/Lova följa med. Det blir nog hur mysigt som helst.

Känner att jag varit vaken på övertid idag, men vad gör man inte för sina vänner =).

Imorgon ska jag förmodligen lära mig lite nya arbetsuppgifter *spännande*. Kommer att serva ekonomikontoret lite under bokslutsarbetet och kan på så vis lära mig använda många nya saker i de arbetsuppgifter jag redan har. Känner däremot att jag behöver vara betydligt tidigare på jobbet då jag tänkt gå tidigare imorgon för att fixa innan älskling kommer hem...

.... night night everyone.

RSS 2.0