Svettigt ridpass

Jag tror inte att jag hade behövt min skaljacka över t-shirt och säkerhetsvästen idag när jag red för jag var grymt svettig när jag kom tillbaka till stallet. Fast förra gången jag red med bara t-shirt och säkerhetsväst var det på tok för kallt. Det är svårt att bestämma vad man ska ha på sig på uteritten när inte vädergudarna kan bestämma vad det ska vara för väder från dag till dag.

Nå ja... ridpasset gick bra, travade i tio minuter och traven var över min förväntan må jag säga. Nog för att Gigo är en pigg kille, men han gjorde inga försök att komma undan gougen. Var nog lite ovant i början.

Dock var inte ridpasset det jobbigaste i stallet idag - utan mockningen *pust*. Vände på alla torv i boxen och när en 700 kg-häst stått och legat på den bra många timmar blir det som tillplattat och packat. Men, men... vad gör man inte =).

Förresten, kanske känner lite i ben, axlar och mage idag att jag var på box igår, men inte överdrivet. Nästa söndag har de ny release på Body Combat, ska testa det och försöka ge det ett par gånger för jag blev verkligen svettig och det är det jag behöver - köra slut på mig själv =).

Carpe Diem!

Box

Box är riktigt skoj, men jag känner mig inte alls så trött just nu. Var ju i och för sig tokjobbigt under passet, men precis som med allt annat har jag en förmåga att återhämta mig alldeles för lätt. Skulle ju kunna köra ett pass i gymmet nu om det vore så, men men... Var ju på Body Combat för ett tag sen och då var jag sjukt trött efteråt så får väl försöka komma iväg på ett sånt snart igen.

Imorgon är det stallet som hägrar och på onsdag tänkte jag smita tidigare från jobbet för att köra spinning innan jag åker till stallet och promenerar med hästen. Känns som att jag börjat komma igång lite igen med träningen *nytändning*. På torsdag åker jag till Umeå för att hälsa på E =), får väl ta med mig ett par dojjor och tights och ge mig ut på en löparrunda på fredag när hon jobbar (jag har inte sprungit sen tjejmilen så det kanske är på tiden).

Over and out.
Carpe Diem!

Hösten är här

Nu känns det i luften att hösten verkligen är här. Idag var jag ut på en timmes skrittur med Gigo-pojken och när jag var på hemvägen var det riktigt kyligt, men kanske får jag skylla mig själv som inte drog på mig en långärmad tröja. Jag fick tänka positivt att lite kyla kanske håller basiluskerna borta =). Skymma gjorde det också, men inte förrän jag nästan var tillbaka vid hagarna - att rida i skogen vid mörker är inte något jag direkt suktar efter. En tur till Granngården för att införskaffa lite nya reflexer och en ny pannlampa kanske vore något (fick ett medlemsutskick därifrån med posten idag).

Det har börjat klia rejält i fingrarna nu när man bara fått skritta i två veckor och jag får vänta ända till nästa tisdag innan jag får trava igen. Vill hålla ordentligt i tyglarna och krama lite, flytta i sidan och annat skoj. Fast det roliga nu är ju att man njuter av ridningen på ett annat sätt och dessutom får man tänka till lite på sitsen och hållningen och det är ju oerhört bra och så är det självklart mysigt att bara känna närheten av hästen vilket man inte tänker på på samma sätt när man rider på som vanligt.

Nu ska jag nog skriva lite vanlig dagbok....

Carpe Diem!

Lugn hemmakväll

Åh så skönt med en lugn hemmakväll - okej när jag kom hem från jobbet var klockan nästan 18.00, men sen dess har jag bara lagat mat, ätit och slappat lite. Jag är helnöjd med sysselsättningsgraden denna kväll med tanke på hur helgen har sett ut =).

I lördags klev vi upp ganska sent, i alla fall för oss, så då fick vi skynda oss ner på stan för att hitta kläder att ha på dopet och sen hem igen och göra oss iordning på en timma. Ja för mig är det klurigt att få tiden att räcka till då jag är en tidsoptimist. Åt oss proppmätta på dopet som för övrigt var väldigt fint, nämnas bör att jag tycker det är mysigt i kyrkan, så lugnt och skönt. Brukar lyckas komma väl till ro när jag besöker kyrkan. Åkte med hem till Johans föräldrar och tillbringade hela kvällen där, jag stortrivs verkligen med mina svärföräldrar =).

Igår for jag iväg till stallet för en skrittur i skogen vilket ledde till att jag ju hitta svamp som jag var tvungen att åka och ta reda på innan jag åkte hemåt. Väl hemma väntade fika och min älskade guddotter Lova =). Fixade lite god soppa och sen iväg på Body Combat och idag har jag nog ont i varenda muskel i hela kroppen *ha ha*. Nej så illa är det inte, men axlar, armar, skuldror och rumpa, imorgon kommer jag säkert känna av magen också efter dagens core-pass - "som man bäddar får man ligga", men "vill man vara fin får man lida pin".

Nu ska jag softa i soffan.

Carpe Diem!

Skrittar i 110 km/h

Njae, kanske är inte hastigheten på skritten som Gigo håller 110 km/h, men fort går det vill jag lova och springa vill han och det fort.

Ja nu är det en vecka sedan vi var ner till Mälarkliniken (måste bara påpeka att det var ett oerhört fräscht ställe att ha en klinik på. Högt i tak, ljust, luftigt och stora boxar - ett sånt stall skulle man ha hästen i =) ). Det bästa med det besöket som ju tog 30 minuter var ju att han var ren, visade ingen hälta. L vart alldeles till sig av lycka, och ja, jag blev också glad. När jag hade honom dagen efter, i tisdags, tog vi enbart en promenad eftersom tränset behövde en ordentlig rengöring, men på onsdagen begav vi oss ut på en skrittur och i torsdags hade jag träningsvärk *gah*. Idag när jag hoppade av kände jag att sätesmusklerna nog finns där någonstans undangömda.

Nästa vecka får vi börja trava... trav i 10 min, ja trava i tio minuter utan lång skrittpaus, varannan dag i två veckor skall detta upprepas och sedan ökar vi successivt travtiden tills vi till slut får börja trava över cavalettibommar, klättra lite och på böjt spår. Att rida över cavalettibommar ska bli riktigt kul, det är ju typ hundra år sen sist om vi bortser från ridpasset jag hade med Jolina i ridhuset för lite mer än ett år sedan.

Nu får jag vänta till på söndag innan jag får skritta igen, till dess blir det gymträning och after-work på torsdag *exciting*.

Carpe Diem!

Tjejmilen 2009

Skulle ha skrivit förra söndagen om hur det gick på Tjejmilen, men jag tror nog att jag var på tok för trött så nu kommer ett par rader.

Förra söndagen, 30/8-09 var det så dags för det som jag tränat för hela sommaren och kände en del magpirr för sista veckan - Tjejmilen på Djurgården i Stockholm.
Jag klev upp runt 05.30 cirka, kokade ägg och gröt och bredde två smörgåsar. Åt ägget och gröten och packade ner smörgåsarna tillsammans med en vattenflaska och två bananer i min ryggsäck med ombyte och startbeviset. 06.30 blev jag och mamma upphämtade av J och A och färden gick mot huvudstaden. Vi parkerade bilen i en förort och tog pendeltåget in till T-centralen för att åka vidare till Sthlm stadium för att hämta våra nummerlappar. På T-centralen gjorde vi första toabesöket och efter att vi hämtat nummerlapparna var det dags för toa-besök nr 2 *ha ha*. Därifrån promenerade vi till starten och insåg att vi var i oerhört god tid.

Efter en stunds velande bestämde vi oss för att starta i startgrupp 2 *min dumma idé*, ja mamma hade ju redan bestämt sig för den gruppen, men vi andra tre hade sagt startgrupp 3 från början. Runt 11.30 började uppvärmningen och helt plötsligt kände jag att *shit va trött jag är*, men men... jag gav mig inte. Sen gick starten för första gruppen och vi fick gå fram till startlinjen och 12.10 sprang vi iväg.... och fort gick det minsann. Jag tror jag sprang första kilometern på 5,25 vilket var för fort om jag skulle hålla en bra fart hela milen. Sedan måste jag ha tappat en hel del. Kom i mål på 64,20 och var trött på fysiskt och psykiskt. Jättefin bana att springa var det och nu så här en vecka efteråt så ja... klart jag vill springa igen, dels för att det var roligt - och jobbigt, samt fin bana och stämningen runt-omkring, men framförallt för att slå tiden - att få komma i mål under timmen. Så nu är det bara att fortsätta träna.

Efter målgången stretchade vi och åt och drack lite innan vi begav oss tillbaka till bilen, åkte en bit och stannade till på McDonalds för lite mat i magen. När jag kom hem väntade en lång dusch och ännu mer mat och först då kunde jag slappna av.

Även om det kändes oerhört jobbigt just där och då så är det en skön känsla efteråt. Av någon underlig anledning känner mig sig fräschare än någonsin när man duschat och ätit efter ett riktigt träningspass eller ett lopp som detta.

Nästa utmaning? Ingen aning faktiskt, men det blir nog inget förrän Vårruset i maj - fram till dess blir det nog spinning, yoga, styreketräning och sist men inte minst ridning =).

Carpe Diem!

RSS 2.0