Gigo dag 2
Orkade inte skriva något igår, var så trött eftersom jag var och simmade på lunchen. Fick instruktioner från idrottsledaren på rehab. Simningen är ju bra träning eftersom man blir mjukare i vattnet. Det var nyttigt i alla fall så nu ska jag försöka träna på andningen när jag simmar - behöver nog simma en gång i veckan i alla fall.
Åkte i alla fall hem efter jobbet och bytte om och ut till stallet på en gång (först var det meningen att jag skulle basta med Lottis och Jessica, men blev inställt). Det var verkligen en helmysig häst jag åkte till igår, vill verkligen vara nära hela tiden *hi hi*. Jag tycker om den där kärleken mellan männsika och djur för den är något alldeles extra inte för att jag på något sätt skulle välja bort kärleken mellan Johan och Jenny för utan den hade jag nog gått under - du är bäst min älsklingsjohan ;).
Fixade med mat, mockning och vatten (i vilket han bajsat *knashäst*) innan jag klädde på häst alla diverse skydd, täcken och reflexer och sen var det på med säkerhetsväst och hjälm, samt en massa reflexer och lampor på mig. Red sedan ner mot ridskolan i Högbo och då hade det börjat snöa så det var vitt och fint på backen. Gick helt okej förutom han blir helt stillastående när vi möter en människa - som att dom skulle vara konstiga =). Travade så gott det gick när jag red vid ridskolans hagar bort mot grusplanen, det var ju lite halvmjukt. Så kom vi då fram till ett stort stenrös som måste varit totalt livsfarligt och minns jag inte helt fel så tyckte Torres det där var lite läskigt också, han som var helt orädd för allt. Gigo gjorde något försök i att rymma hemåt, men jag lyckades, jag visade att "här är det minsann jag som bestämmer". Red efter många om och men förbi stenröset både bortåt och hemåt. Det blev en miljöträningsritt på 45 minuter - nyttigt både för ryttare och häst. Jag måste som bli lite kaxigare och inte låta någon sätta sig på mig *ha ha*.
När jag väl var tillbaka till stallet, har hoppat av och börjar gå gör sig den där jäkla i vanliga fall osynliga muskeln påmind, den där som man bara känner av när man ridit. Så jo då... lite måste jag väl ha arbetat ändå. Det känns ju bra att veta att man inte bara sitter på hästryggen och åker med =D.
Carpe Diem!
Åkte i alla fall hem efter jobbet och bytte om och ut till stallet på en gång (först var det meningen att jag skulle basta med Lottis och Jessica, men blev inställt). Det var verkligen en helmysig häst jag åkte till igår, vill verkligen vara nära hela tiden *hi hi*. Jag tycker om den där kärleken mellan männsika och djur för den är något alldeles extra inte för att jag på något sätt skulle välja bort kärleken mellan Johan och Jenny för utan den hade jag nog gått under - du är bäst min älsklingsjohan ;).
Fixade med mat, mockning och vatten (i vilket han bajsat *knashäst*) innan jag klädde på häst alla diverse skydd, täcken och reflexer och sen var det på med säkerhetsväst och hjälm, samt en massa reflexer och lampor på mig. Red sedan ner mot ridskolan i Högbo och då hade det börjat snöa så det var vitt och fint på backen. Gick helt okej förutom han blir helt stillastående när vi möter en människa - som att dom skulle vara konstiga =). Travade så gott det gick när jag red vid ridskolans hagar bort mot grusplanen, det var ju lite halvmjukt. Så kom vi då fram till ett stort stenrös som måste varit totalt livsfarligt och minns jag inte helt fel så tyckte Torres det där var lite läskigt också, han som var helt orädd för allt. Gigo gjorde något försök i att rymma hemåt, men jag lyckades, jag visade att "här är det minsann jag som bestämmer". Red efter många om och men förbi stenröset både bortåt och hemåt. Det blev en miljöträningsritt på 45 minuter - nyttigt både för ryttare och häst. Jag måste som bli lite kaxigare och inte låta någon sätta sig på mig *ha ha*.
När jag väl var tillbaka till stallet, har hoppat av och börjar gå gör sig den där jäkla i vanliga fall osynliga muskeln påmind, den där som man bara känner av när man ridit. Så jo då... lite måste jag väl ha arbetat ändå. Det känns ju bra att veta att man inte bara sitter på hästryggen och åker med =D.
Carpe Diem!
Kommentarer
Postat av: Tessan (Alvas mamma)
Jag har lagt upp din blogg i min bevakningslista nu... ser att jag har en hel del att läsa för att "läsa ikapp" om man säger så...
Trackback
