Det räcker inte med kärlek
Nu har jag läst ut Jenny Lexhed's bok, "Det räcker inte med kärlek - en mammas kamp för sin son". Jag är imponerad över att hon delar med sig av sitt egna liv och att man samtidigt får en bild över vad autism är för något även om handikappet kan uttrycka sig på olika sätt på olika människor eftersom varje person är unik i sig. Men precis som titeln säger så räcker det inte långt med kärlek för barn (inte andra personer heller) som har särskilda behov vare sig det är autism, adhd, aspergers eller någon annan form av handikapp. Det viktigaste anser jag är att alla i barnets (eller den vuxna människan) närhet samverkar och jobbar åt samma håll. Jag vill verkligen finnas till för min syster trots att jag bor 50 mil bort, för mig är hon lika unik som mina två andra syskon och jag älskar alla tre lika mycket.
Baksidans text:
"När Jenny och hennes man får sitt första barn Lucas lever de ett gott liv. De är gifta, har just köpt hus och företaget de har grundat tillsammans blomstrar. Men med sonens ankomst smyger sig en oro in i deras liv. Vad som börjar som en känsla blir alltmer till en övertygelse: Lucas är inte som andra barn. Allt tyder på att sonen har autism. Vi får följa familjen, och framförallt Jenny, som kastas mellan hoppoch förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas gör henne alltmer desperat och till sist tar historien en ny dramatisk vändning: Jenny går in i en utmattningspsykos och blir tvångsintagen på den psykiatriska avdelningen. Här vidtar en annan resa - resan tillbaka till hennes starka, friska jag, och tillbaka till Lucas som behöver henne så väl. Det räcker inte med kärlek är en sann och modig berättelse om sorg men också om glädje och magiska stunder av lycka."
Jag är imponerad och önskar att alla föräldrar fungerade som Jenny och Calle (som pappan till Lucas heter i boken). Förstår, eller åtminstone försöker förstå att man mycket väl kan hamna i den situationen som Jenny gör i boken där det blir för mycket med allt när mycket går emot en. Stor credit till er alla i boken!
Carpe Diem!
Baksidans text:
"När Jenny och hennes man får sitt första barn Lucas lever de ett gott liv. De är gifta, har just köpt hus och företaget de har grundat tillsammans blomstrar. Men med sonens ankomst smyger sig en oro in i deras liv. Vad som börjar som en känsla blir alltmer till en övertygelse: Lucas är inte som andra barn. Allt tyder på att sonen har autism. Vi får följa familjen, och framförallt Jenny, som kastas mellan hoppoch förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas gör henne alltmer desperat och till sist tar historien en ny dramatisk vändning: Jenny går in i en utmattningspsykos och blir tvångsintagen på den psykiatriska avdelningen. Här vidtar en annan resa - resan tillbaka till hennes starka, friska jag, och tillbaka till Lucas som behöver henne så väl. Det räcker inte med kärlek är en sann och modig berättelse om sorg men också om glädje och magiska stunder av lycka."
Jag är imponerad och önskar att alla föräldrar fungerade som Jenny och Calle (som pappan till Lucas heter i boken). Förstår, eller åtminstone försöker förstå att man mycket väl kan hamna i den situationen som Jenny gör i boken där det blir för mycket med allt när mycket går emot en. Stor credit till er alla i boken!
Carpe Diem!
Kommentarer
Postat av: Ellis
Har läst om boken men inte läst den själv, men den låter väldigt bra och intressant!
Kram
Trackback
