jennylinda

Har varit ut på en härlig morgonpromenad, en som nästan var som alla andra härliga morgonpromenader jag gått, till och med samma runda =). Kylan bet i kinderna, pulsen var hög och jag tyckte det var riktigt härligt. Till en början kom en kuslig tanke över mig - om det förflutna *ryser*, men ville då skaka den av mig och började tänka på alla fina promenader jag hade med den som stod mig närmast i många år. Såg henne framför mig, ögon som lyste av glädje och lycka, lekandes, busandes och rullandes i snön *ler*. Hoppar och skuttar, nafsar efter mina vantar, tar tag i sitt koppel och leder sig själv. Skäller och morrar på sitt alldeles egna lekfulla sätt. Kändes bra att få låta tankarna springa iväg lite, känna att hon var med på min morgonpromenad som hon varit så många gånger förr.

Nä, nu måste jag stoppa i mig frukost och iväg till sjukhuset...

Carpe Diem!