jennylinda

Det känns inte kul, men något som varit bestämt sedan länge och det känns som att jag hunnit bearbeta M's beslut en tid nu.

Det gjorde ont att åka från stallet idag. Trots den ynka promenaden på 30 minuter gick det nästan fyra timmar från det att jag åkte hemifrån tills jag kom hem igen. När jag for dit hade jag gråten i halsen, när jag for därifrån var det med tårar som rullade ner för mina kinder.

Jag tror att Jolina kommer att få det toppen dit hon flyttar imorgon, jag hoppas att allt löser sig till det bästa. Får ju trots allt följa med och träffa henne om två veckor...

Jolina har stått mig varmt om hjärtat och hon kommer finnas nära bra länge - om hon vill är hon varmt välkommen att komma och bli omhändertagen om mig igen =).

Som Johan säger: "det finns ju fler hästar...", fast få som man faktiskt känner lite extra för (nä nu låter det som att jag ska förlora en partner eller nära vän). Fast vet ni, Jolina har varit en oerhört nära vän, ganska lik mig trots att hon är en häst.

Carpe diem!

                                                                 något närgången Jolina =)